Göran Johansson, Ulf Wrangö, Rolf Gustafsson, Jim Berggren. Jim Berggren och Rolf Gustafsson vid montering av tryckpress. Affisch: Britt-Marie Jern för utställning 1974 Göte Sällström, Svenrobert Lundqvist.                       Jag har hittat ett intressant sammanhang i Mölndal. Man ska inte slarva bort tillfällen att notera sammanhang. Det är vi människor alldeles för bräckliga för. Sammanhang ger goda replipunkter för att upprätthålla den slags osäkerhet som krävs för att slippa inlemmas i det hållningslöst tillrättalagda. Nå, det där kan man fundera över. Detta speciella sammanhang utspelar sig mellan 1818 fram till nu och vidare in i morgondagen. Det är ingen dålig tidrymd för ett sammanhang i våra dagar. 1818 skrev nämligen Alois Senefelder sin "Vollständiges Lehrbuch der Steindruckerei" i vilken han ingående beskriver alla sina erfarenheter kring sin egen uppfinning Det Kemiska Plantrycket; litografin; eller stentrycket som vi också kallat det. Senare tider kom att använda kornerade zinkplåtar och ljuskänsliga aluminiumplåtar, att tryckas i offsetpressar, men principen vilar stadigt i Senefelders ursprungsidé. För honom utspelades det kemiska äventyret på planslipad kalksten för det var det han hade att tillgå. Han uppfann och utvecklade denna metod så långt det då var möjligt och lämnade den i arv efter sig.  Ungefär samtidigt som Senefelder skrev sin bok om litografin, byggdes i Mölndal, strax söder om Göteborg, ett sten- hus med stora granitblock i grunden som efter många skiftande verksam- heter drygt ett- hundrafemtiofem år senare gav plats åt en konstgrafisk verkstad där Senefelders Kemiska Plantryck fortsatte sin bana tidevarvet. Vår datoriserade tid har kopplat till hans via fotomekaniska lösningar in i det digitala. Det var ett tiotal konstnärer som lämnade Konstskolan Valand i Göteborg 1975, dom startade verkstan och gav den namnet Bolaget Vardagsbilder. Även om verkstadskollektivet förändrats med personer som lämnat och kommit till under årens lopp så har både verksamheten och namnet varit stabila och utvecklingsbara i innehåll och betydelse. Efter den extremt turbulenta hösten 2001 är det ingenting annat än vardagen som räddar oss, som i sina anspråkslösa och omutliga rutiner återger oss balansen så att vi slipper vingla omkring i tillvaron utan att kunna reflektera över hur och varför. Ett bolag med Vardagsbilder är i det sammanhanget naturligtvis omistligt..... Huset i sig själv är ett tvåvåningshus med tryckeri på nedre botten och en ateljé på övervåningen som det senaste året utökats med Genom standardprogram och utrustning som Photoshop, PageMaker eller laserskrivare som ger åtminstone A3-format och bläckstråleskrivare som nosar på begreppet storformat kommer man långt. Ett särskilt kapitel skulle kunna ägnas åt scannern, vars betydelse för den digitala lyckan inte kan överskattas! Det arbetet har inneboende möjligheter att transformera datorskeptiker till euforiska arkivarbetare i en ohejdbar elektronisk klipp och klistra orgie. Att i bildarbetet tillåta sig att plocka och låna och vrida och vända på allt man tycker sig behöva, att få strössla med olika raster, att verkligen kunna dra sina bilder genom den digitala teknikens många innovationer, är inte dumt. För en grafiker som jag, till stora delar fostrad i den gamla grafik- polisiära skolan där alldeles för mycket var alldeles för för- bjudet och där raster bara var bevis på falsarier, innebar kontakten med datorn en befrielse. Men det är också viktigt att kunna rädda bilderna undan den digitala flyktigheten och förgängligheten in i Bestående och Be- prövade Material, pre-press-möjligheter på "barfotabasis". Man kan säga att läget på vissa sätt liknar Senefelders, precis som han, så vill också vi ha tillgång till ett trycksystem på våra egna villkor. Utrustningen som krävs är naturligtvis dyr, men är ändå sedan något år tillbaka inom ekonomiskt räckhåll för ett mindre verkstadskollektiv som Vardagsbilder. som t ex litografisk tryckfärg på lumppapper. I den småskaliga konstgrafiska situationen, som den på Bolaget Vardagsbilder, där vi kombinerar flera hundra år gammal teknik med det nyaste vi kan komma över, uppstår helt enkelt en ny kaliber på både tradition och revolution. Genom att vi kan använda oss av fyrfärgsprincipen i tryckningen, och färgseparera bilderna själva kan vi samtrycka vilka bilder som helst. Och via nätet kan vi utan svårigheter samarbeta med kollegor i Göteborg eller på Gotland eller på andra sidan Atlanten. Det gamla huset ser likadant ut på utsidan som för 200 år sedan, men det ligger inte längre så långt bort i världen som då. Det står lika stadigt på sin sten- grund som människans behov att göra bilder vilar säkert i hennes eviga ältande av sin längtan och vanmakt, sina triumfer och tillkortakommanden.. Verkstaden har blivit en plats där den ärvda kunskapens ogenerade parningsvillighet med nya tekniker placerar huset i vilken mitt av världen vi vill. Nina Bondeson                                                   BOLAGET VARDAGSBILDER KONSTGRAFISK VERKSTAD    *    EVERY DAY PICTURE COMPANY